Blasius Dundie en välkänd kreditgivare

Åter fördjupningar

Blasius Dundie  var en rik köpman från Skottland verksam i Stockholm under 1500- och 1600-talen. På 1590-talet omtalas han på flera ställen i Stockholms Tänkebok genom att äga många fastigheter, hus och tomter. Han drev också en blomstrande affärsverksamhet i staden förenad med bankirrörelse och skeppsrederi. Genom sin stora kassakista förstärkte Blasius kassan hos många adelsmän, vilka frikostigt fick låna pengar av honom ”på sitt goda namn och rykte”.

Till och med till kung Johan III lånade pengar till sina omfattande krigskostnader och Dundie blev något av en favorit vid hovet, där han fick bidra med kronoleveranser och allmän hovhållning. Återbetalning och ränta från låntagarna krävdes ofta tillbaka in natura, i spannmål, smör, hudar, talg, koppar osv. Blasius sålde varorna och tjänade stora pengar, en del skeppades ut ur landet för att säljas.

Omkring 1586 gifte sig Blasius med Katarina Andersdotter. Efter första hustruns död ingick Blasius ett nytt gifte, med Malin Wilhelmsdotter, som förorsakade honom både ett och annat bekymmer genom sin trolöshet. Alla dessa turer och åtal finns nedtecknade i Stockholms domböcker. När Malin dog gifte Blasius om sig med Anna Hansdotter Werner. I alla äktenskapen föddes flera barn och efter Dundies död, 1620 eller 1621, uppstod häftiga arvstvister mellan barnen i de olika kullarna och änkan. Arvingarna försökte länge och väl få ut sina fordringar hos alla de förnämliga låntagare som dragit fördel av Dundies välfyllda kassa. Affärerna drogs både till kung och regering men lyckan var växlande och många adelsmän kunde smita från sin lånebetalning.

Det råder delade meningar om Blasius fått ge namn till nuvarande Blasieholmen i Stockholm. De flesta menar att namnet inte kommer från honom. Under en tid fanns dock Blasius Dundies gränd, uppkallad efter honom. Den har nu bytt namn till Staffan Sasses gränd.

Katarina Brahes (1555-1595) make och söner, herrarna Schenck, lånade stora summor från Blasius Dundie. Systern/mostern Fru Margareta saknade bröstarvingar och lät betala av dessa skulder till Dundies arvingar delvis under sin levnad och slutligen när hon själv dog, 1638.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s