Dräkten förändras blir bekvämare

Tillbaka till fördjupningar

Under trettioåriga kriget (1618–1648) förändrades modet och blev mer bekvämt för båda könen. Den spanska kragen, krinolinen, de styvt stoppade ärmarna, midjorna och byxorna försvann. På 1630-talet kunde båda könen bära löst sittande kläder utan hårt markerad midja.

Männens byxor var mjuka och vadlånga, kvinnornas kjolar föll lätt och ledigt till golvet för att till sist släpa något. Man bar vita spetskragar och manschetter. Färgerna i plaggen var mörka.
Midjan kom tillbaka för båda könen på 1650-talet. Både män och kvinnor lät håret falla fritt ner över axlarna. Det var modernt med mörkt hår och många blonda färgade håret med ett svart pulver. Det var även populärt med en mask över ögonen och kappor med kapuschong samt pälsmuff. Modet förändrades ytterligare då Frankrike blev modets centralpunkt på 1660-talet. Under denna tid blev peruken en viktig del av kostymen.
Mansdräkten blev plötsligt viktigare än kvinnodräkten –den ”femininiserades” och en viktig detalj var de vida, knäkorta och nedtill spetsprydda benkläderna, som påminde om en kjol, så kallade rhengrevebyxor. De försvann dock ur modet runt år 1680. Under senare delen av 1600-talet kom ”rocken” i bruk. Först var den snäv med lågt sittande fickor och oftast så rikt dekorerad så att nästan hela rocken täcktes, men runt 1690 vidgades den så att skörtet blev avsevärt större, broderierna förändrades och blev mindre framträdande. Männen började också knyta en duk om halsen, kravatt, oftast av spetskantat linne, detta blev en föregångare till slipsen.
Under 1660-och 1670-talet stod kvinnodräkten i skuggan av mansdräkten, men också hennes kläder förändrades. De mörka färgerna försvann och ersattes av gult, smaragd, äppelgrönt och rött, midjan kom tillbaka, hårt åtsnörd med korsett, urringningen blev djupare, ärmarna kortare och kjolarna draperades bakåt i släp. Vid 1680 blev även kvinnomodet mer avancerat och ändrade silhuett; kjolarna draperades nu så starkt bakåt att de påminde om turnyrer, ärmarna fick den form de skulle behålla under hela 1700-talet; snäva, armbågskorta och med spetsvolang som manschett. ”Fontangen” introduceras på 1680-talet, det var en mössa eller en hårprydnad av plisserat, stärkt tyg som stod rakt upp från huvudet över ansiktet. Frisyren var från början knut i nacken och lockar vid sidorna, men efter fontangen blev modern sattes det upp över pannan i ett moln av lockar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s