Lyxkonsumtion i 1600-talets Sverige

Tillbaka till fördjupningar

Att bygga slott, bo lyxigt, bära fina kläder och smycken, ge sina barn dyrbar utbildning, låta dem åka på långa studieresor, hålla hov, arrangera fester, bjuda på välkryddad exklusiv mat, dryck och frukt…Att härbärgera gästerna med full passning, hålla fint stall, åka som en herreman, att avlöna den stora tjänarstaben, ta hand om de anställda på ålderns höst, att gifta bort sina barn till lämpliga familjer, arrangera bröllopsfestligheter, begravningsståt, samla konst och dyrbara böcker… att föra arv och traditioner vidare så att samhällsställningen kunde underbyggas och behållas; det kostade rundliga summor. Att leva ståndsmässigt på 1600-talet slukade enormt mycket pengar och adelns resurser var till stor del bundna i fast egendom. Den högt önskade, lyxiga, livsstilen vilade därför ofta på krediter och olika former av lån.

Hovets festligheter, sällskapsliv, internationella kontakter, dess kulturella aktiviteter och politiska betydelse lockade adeln till olika positioner av mer eller mindre känt slag. Ämbetsmannabanan var en karriärväg öppen för adeln, som under lång tid hade ensamrätt till högre ämbeten men varje utnämning kostade pengar och det var inte säkert att lönen höjdes, eller ens att lönen utbetalades i rätt tid. När det var tomt i statskassan kunde tjänstemännen få vänta i månader eller år på sina pengar. Adelsmannen levde ofta högt över sina tillgångar och förväntade sig ständigt lån och bidrag från gästande släktingar och vänner.

I vissa fall tömdes kassan av andra anledningar: kostnader för älskare och älskarinnor, liksom barn födda utom äktenskapet kunde vara en dyr historia. Det fick Erik Brahe –den äldste av Brahebröderna- erfara. Han hade många frillor och ett par oäkta barn. Det finns dokumenterat att Eriks liv och leverne skapade irritation hos både släkt och kungamakt; de tyckte att hans kärleksäventyr var lite väl vidlyftiga och de irriterade sig över hans ständigt försämrade ekonomi och hans önskan att konstant låna pengar.

En annan i Brahefamiljen som hade svåra ekonomiska problem var Katarina Brahes make Christoffer Schenk. Catharina avled tidigt i barnsäng och hade inget med makens senare vidlyftigheter att göra, men han levde på stor fot och när han avled var han hårt belånad hos (bland annat) den kände Stockholmsbankiren Blasius Dundij. Det finns även noterat att staten fick bekosta sonen Johan Schenks, begravning.

Fru Margareta Brahe ärvde Johan men hon tvingades sälja större delen av arvet för att ”contentera Blasius Dundijs arvingar” Köpare till arvegodset Ollestad (som varit i Per Brahe den äldres ägo) var Per Brahe den yngre. Han var troligen en av dem som hade en helt solid, stark och frisk ekonomi trots dyrbar och exklusiv hovhållning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s