Bildningen

Bildningen Makarna Brahe och skolorna | Suecia Antiqua et Hodierna

Adeln och vetenskaperna

Utan bildning ingen adelsman. Utan ett välfyllt och kunskapsmättat bibliotek inget riktigt herresäte. Stormaktstiden innebar en stor uppryckning för Sverige som kunskapsnation och ett närmande till Europa. I spetsen för denna kultursatsning gick en välutbildad elit av högadel, där Per Brahe och Magnus Gabriel De la Gardie gjorde stora insatser för utbildning och forskning. Adeln såg till att deras söner blev bildade och beresta män, lämpade för den växande statsapparatens behov. Latinet var lika oumbärligt som tyska och modespråken franska och italienska. Historia blev ett av de viktigaste ämnena, det gällde att kunna antikens berättelser och man började utforska den svenska forntiden.

Per Brahe tillhörde den nya generation adelsmän som gavs en noggrann utbildning. Barndomshemmet Rydboholm hade ett välfyllt bibliotek efter farfar Per Brahe den äldre, vilket fyllts på av fadern Abraham. Efter studier vid Uppsala universitet skickade Abraham iväg sin 16-årige son på en fyraårig studieresa i Europa. ”Grand Tour” blev ett obligatorium i utbildningen av adelns söner under 1600-talet. Det gällde att insupa kunskaper vid Europas bästa universitet, uppleva de stora sevärdheterna och lära sig om andra länders seder, folk och styrelse. Med på resan var alltid sonens privatlärare som skulle agera reseledare, kassör, ordna studiebesök, audienser och hålla efter sin student, en inte helt lätt uppgift. Brahe hade med sig sin lärare Israel Bringius som var både välutbildad och resvan. I tyska Giessen skrevs Brahe in vid universitet och studerade där under två år flitigt teologi, hebreiska och franska, men lärde sig också dans och fäktning. Han upplevde tysk-romerske kejsarens kröning i Frankfurt. Han var en flitig måltidsgäst hos sin professor, där man samtalade på latin. Innan hemresan blev det en rundresa till Bayern, Frankrike, England och Holland. Som brukligt förde den unge adelsmannen resedagbok.

Som 21-åring gör Per Brahe sin andra stora studieresa, nu i sällskap med sin trogne tjänare, tysken Julius Kemmerer. Nu gick färden längre söderut, till fots korsade de Sankt Gotthardspasset och besökte bland annat Bologna och Padua på väg till Neapel. Italien, den eviga staden Rom och antikens lämningar blev självklara resmål för de som hade råd. Att resorna kunde vara äventyrliga förekom, dueller och amorösa äventyr var inte ovanligt. Även den återhållsamme Brahe råkade i duell under vistelsen i Neapel. På hemvägen förblev Brahe i Strassburg i ett och halvt år för att studera vid det berömda universitetet. Med tiden kom solkungens Paris att bli den självklara höjdpunkten för varje Grand Tour, den plats där adelsynglingen skulle få sin slutgiltiga finslipning.

Utländska studieresor var inte förbehållet adelspojkarna. Många var de präst- och borgarsöner som sändes ut i Europa för att studera. Till och med en del bondsöner förekom, som Andreas Bolinus från Södra Unnaryd, men de var en liten minoritet med ovanligt välbeställda fäder eller med en begåvning som gjort att de belönats med resestipendium. Grand Tour var en dyr satsning på sönerna, men den gav utdelning efteråt i form av goda karriärmöjligheter.
Vad skulle man då studera? Och till vilka syften?

Adelsflickorna lyser med sin frånvaro i studentrullorna, även om det finns några klart lysande undantag.

Skolorna i Sverige/Braheskolan
Från att ha varit en ren kyrklig angelägenhet blev skolor och universitet i Sverige en statlig sådan, om än med viss överinsyn från den protestantiska statskyrkan som skulle se till att inga kätterska eller omstörtande läror spreds. Stormaktstiden innebar en kraftig utbyggnad av utbildningsmöjligheterna i Sverige och dess provinser. Trivialskolor (slags grundskolor) inrättades, de gamla skolorna i stiftsstäderna omvandlades till gymnasier som dels förberedde för universitetsstudier dels utbildade präster. Uppsala universitet moderniserades och nya universitet grundades i Dorpat, Åbo och Lund. Trivialskolorna och gymnasierna var i första hand till för de ofrälse för att fylla behoven av lärare, präster och tjänstemän. Adeln hade sina egna huslärare. Universiteten blev en språngbräda för många ofrälse studenter, något som inte alltid sågs med blida ögon av adeln som därigenom kände sig hotad. Per Brahe var drivande kraft bakom ny skolordning och såg till att Finland försågs med skolor, gymnasier och universitet.

På Visingsö startade Per Brahe och Kristina Katarina Stenbock för sina egna medel en trivialskola, den så kallade Braheskolan. Detta för att säkerställa grevskapets tillgång på dugligt folk för administration, musiker m.m. Trivialskolornas tre huvudämnen var grammatik, retorik och dialektik. De skulle lära eleverna att uttrycka sig i tal och skrift samt förstå främmande språk, i första hand latin. Braheskolan öppnades 1636 i Kumlaby och hade då tre lärare med varsin klass och 34 elever från olika delar av grevskapet. Djäknarna var till stor del bondsöner, men även prästsöner och söner till tjänstemän och andra anställda inom grevskapet. Biskoparna var kritiska till Brahes skola som man trodde skulle konkurrera med skolorna i Växjö, Skara och Jönköping.

”Har jag makt att bygga städer /…/ så har jag ju makt att bygga en liten skola. Så kostar det min penning, Kronan giver icke en penning därtill. Icke kan heller denne skola skada eller vara för när Växjö eller Skara skolor; Jönköpings skola duger platt intet…” Fler trivialskolor i landet var till större nytta än alla gymnasier.

Braheskolan finansierades genom generös donation av gårdar och mark från greveparet, som även räckte till underhåll för fem fattiga djäknar. Större delen av skoldjäknarna i Braheskolan och vid andra skolor och gymnasier i landet fick ordna sitt eget underhåll genom att periodvis gå runt i socknarna och tigga samman mat och andra förnödenheter i gårdarna.

De enda flickor som gick i Braheskolan under grevetiden var den tyskfödda Ursula Agricola och dottern till Grännas kyrkoherde, Maria, som skrevs in 1645 respektive 1646.

På 1670-talet utökades skolan med violinist och basist, vilket visar på musikens stora betydelse i undervisningen. Det var skoldjäknarna som skulle svara för sånginsatser m.m. vid festligheter på Visingsborg och i slottskyrkans gudstjänster. Årliga stipendier instiftades för tolv elever från ön.

Annonser

2 reaktioner på ”Bildningen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s