Död och begravning

Död och begravning – den sista manifestationen

Döden var ständigt närvarande i 1600-talet och drabbade hög som låg. Även adelsmakarna fick leva med sorgen av att mista ett eller flera av sina barn, så också Per Brahe och Kristina Katarina Stenbock. Tänk på att du är dödlig! All prakt och ståt i världen har en dag sitt slut. Döden var inget som förpassades till det privata hos tidens adel. Döden fick ta plats som en naturlig del i tillvaron och sågs som en befrielse från den jordiska jämmerdalen. De adliga begravningarna var storslagna och varade ofta längre än bröllopen, prakten var hos högadeln inte sämre än hos de kungliga. Det var ett viktigt tillfälle att befästa den dödes plats i samhället för all evighet.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s