När verkligheten hinner i kapp

Reduktion och envälde – räkningen ska betalas

Precis som högadliga som Per Brahe befarade, så var landet Sverige mot slutet av 1600-talet på väg att förändras. Den högadliga livsstilen under ”de gyllene åren” gick mot sitt slut. Att konsumera lyx och bygga stort och mycket på till stor del lånade pengar, utan intresse för ekonomisk avkastning, var inte hållbart i längden. Men Brahe och hans likar såg det som nödvändigt att leva och föra sig ståndsmässigt, kosta vad det ville. Levde man inte som en adelsman så var man i slutänden heller ingen adelsman.

Finanskris, dyra krig och krav från lågadel, nyadlade, borgare, präster och bönder ledde 1680 till att Karl XI genomförde den länge omdiskuterade reduktionen och gjorde sig enväldig från rådet. Visingsborgs grevskap och större delen av alla andra kungliga gåvor till högadeln togs tillbaka till staten. Genom omfattande regleringar förbjöds allehanda lyxkonsumtion. Statens kassor skulle saneras, landets industri utvecklas och en mot kungen lojal kår av statstjänstemän skapas. Aristokratins guldålder var slut och kvar blev mer eller mindre fullbordade slottsbyggen, påkostade gravar och splittrade konstsamlingar. Men många av de adliga dygderna kom att leva kvar om än i uppdaterad form. Den svenska adeln förblev under lång tid statens främsta tjänare som krigare och tjänstemän.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s