Sill, välling, bröd på bordet hos de flesta

Mat och fest | Mat hos bondebefolkningen | I ett vanligt smålandshem | Begränsning av frosseri och lyx | Kläderna

Större delen av det svenska folket – hela bondebefolkningen – producerade sin egen mat. Hela deras liv gick ut på en sak: att bruka jorden för att skaffa mat till den egna familjen. I städerna var det annorlunda, där behövde många köpa sin mat, även om många stadsbor födde upp djur och odlade till husbehov.

Ute i byarna varierade mathållningen mellan olika delar av landet. De som bodde nära vatten åt sill och strömming dagligen, eller insjöfisk. I slättbygderna åt man mycket mjölmat eftersom sädesodlingen dominerade. Bröd, gröt och välling tillhörde basfödan. I skogbygder där djurskötseln var tongivande åts mer mjölkrätter. Av mjölken lagades soppor och surmjölk. Däremot drack man inte mjölk till måltiderna, mjölken användes till att göra ost, smör och surmjölk av. Istället drack man vatten eller svagdricka, en mörk maltdryck med låg alkoholhalt. Öl var en festdryck.

Färskvaror var sällsynta. Fisk och kött åts torkat, rökt eller saltat. Maten lagrades ofta i speciella uthus: visthusbodar, källare och mjölkkammare som var byggda för att vara svala på sommaren. Många stadsbor födde upp kreatur och hade odlingslotter (kålgårdar) för att klara en del av sin matförbrukning. Resten av maten köpte de hos hökaren eller slaktaren som i sin tur köpte varorna– kött, ägg, fjäderfä och annat – från bönderna i trakten och sålde dem i bodar eller stånd på torget.

Hur mycket mat man åt på landsbygden, och hur ofta, berodde på årstiden. Under sommaren, när arbetet på gården var intensivt och kalorikrävande, åt man mer.  Dagens första måltid åts mycket tidigt på morgonen, när arbetet började. Det var kanske smör och bröd, och på det skulle man stå sig några timmar till nästa matpaus då man kanske åt sill, bröd eller gröt. På förmiddagen var det dags igen, nu fick man bröd och ost, kanske en bit korv eller kött. Dagens viktigaste mål åts mitt på dagen: kött, fisk eller soppa, som man skulle stå sig på till mellanmålet på eftermiddagen. Dagens sista måltid var kvällsmaten, då det vankades gröt, eller kanske bröd igen. Folket på gården åt ofta ur ett gemensamt fat. Husfadern skulle ta först, rangordningen var viktig i alla sammanhang. Fanns tallrikar så var de oftast av trä, men det är inte troligt att de togs fram till vardags. Efter måltiden slickade man av sina bestick, en sked och en kniv, och tallriken eller det gemensamma fatet. Att diska är en senare uppfinning.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s